Så kommunicerar bebisen

bebis kommunikation

En nyfödd bebis förstår inte orden du säger. Men hon förstår tonfallet, tyder dina rörelser och söker kunskap i ditt ansikte. Hon kan en hel del. Och hon vill gärna veta mer.

Vad vet egentligen ett nyfött barn och vad försöker det lära sig? Förmodligen mer än vi någonsin kommer att få reda på. Men forskarna tror att barnet föds med kunskap om sin egen kropp. Att det känner sin mamma, hennes röst och rörelser, från tiden i livmodern. Och att barnet har med sig ett intresse för den sociala världen. En vilja att kommunicera med oss som finns här sedan förut, för att få veta hur man bär sig åt här ute. Forskningen inom området har gått snabbt framåt på senare år. Forskarna har lärt sig ställa ”rätt” frågor, frågor som barnet kan besvara genom blickar, rörelser, miner och läten. Genom att videoteknik används oftare finns olika studier bättre dokumenterade och på så sätt åtkomliga för fler forskare.

Imitation grundläggande
Svenske Mikael Heimann, professor i psykologi vid Universitet i Bergen, är en av de ledande forskarna kring nyfödda barns kunskaper, lärande och kommunikation. Han menar att imitationen är en av de grundläggande delarna i de nyföddas kommunikation för att lära och utvecklas. – Genom att spegla sig i oss vuxna och härma våra ansiktsuttryck får det lilla barnet reda på hur man gör här i världen, säger Mikael Heimann. Tidigare trodde man att spädbarnens fascinerande förmåga att härma ansiktsuttryck bara var reflexer. Men barnens imitationer kommer ofta inte direkt (reflexmässigt), utan med en liten fördröjning. Det har lett forskarna till slutsatsen att barnet faktiskt bearbetar synintrycken en stund och sedan sätter ihop flera olika medfödda motoriska rörelser till samma ansiktsuttryck som de sett hos den andre. Det kan vara en blinkning eller att räcka ut tungan, som är de vanligaste exemplen och kanske de som är lättast att upptäcka.

Socialt samspel
Barn härmar sina föräldrar och vi härmar dem. På så sätt får vi en ömsesidig process där barnet lär sig inte bara hur hon ska utföra själva ansiktsuttrycket
utan också själva dialogen – hur människor beter sig i socialt samspel. – Det svarsmönster vi föräldrar och vuxna visar över tid ger effekt. Barnet
märker hur vi svarar och lär sig utifrån det vad som förväntas av det. Det iakttar hela tiden hur andra beter sig och bygger sin sociala struktur efter detta, förklarar
Mikael Heimann. Han berättar om en intressant studie som visar hur det kan gå till: – En grupp med sex veckor gamla barn fick träffa en okänd person som räckte ut tungan åt dem en stund. Efter 24 timmar fick barnen möta samma främmande människa. Då räckte barnen på eget initiativ ut tungan eller gjorde någon annan min som främlingen gjort. Detta visar att även så små barn har ett minne. Barnet är själv med och påverkar samspelet mellan barn och förälder. De är inte viljelösa bara för att de är små, det vet alla som haft med ”spädisar” att göra. Deras egen personlighet, rytm och temperament påverkar oss i hur vi behandlar dem. Visst är det vi vuxna som dominerar kommunikationen. Men det finns studier som visar att det inte bara är barnen som härmar oss, vi vuxna anpassar oss också efter dem och vad vi uppfattar att de kommunicerar.

Ögonkontakt dominerar
Blickar som möts startar kommunikation mellan människor. Och det är också ögonkontakten som dominerar samspelet mellan föräldrarna och bebisen de första månaderna i det lilla barnets liv. Det finns studier som visar att mamman/föräldrarna och bebisen har ögonkontakt 80-90 procent av tiden i samspelssituationer. Annars är det nog bara
förälskade par som ser varandra i ögonen så mycket. På så sätt är den här första tiden också väldigt lik en förälskelse. – Ögonkontakten är mycket viktig när
det gäller att knyta an till föräldrarna. Föräldrarnas ansikten, kopplat till positiva situationer, bereder väg för att andra människors ansikten också ska upplevas
som positiva, säger Mikael Heimann.

Ögonkontakten är alltså central för bebisars tidiga kommunikation, trots att synen är det minst utvecklade sinnet vid födseln. Mycket av det ett spädbarn ser de första veckorna i livet är bara suddiga konturer. Skärpedjupet är ofta bara cirka 20 centimeter.
– Men spädbarnets syn är ändå framför allt känslig för två saker: rörelse och ansikten. Ansiktet är för oss människor en så kallad ”attention grabber”,
det fångar vår uppmärksamhet, säger Mikael Heimann.

Leenden och skrik
Munnen är ett annat viktigt område för barnets kommunikation. Vid ungefär sex veckors ålder kan det hända att bebisen ler för första gången. Det finns få saker som kan göra en förälder så glad som ett strålande bebisleende. Man ler tillbaka och vill bara få barnet att le igen. Det beteendet är i sig en av flera viktiga processer i barnets sociala utveckling – hur man umgås. Och så har ju spädbarn generellt en extremt stark och genomträngande röst. Det är snudd på omöjligt att ignorera en skrikande bebis. Det sägs att stridsflygare, och andra som måste kunna hantera extrem stress, ibland övar komplicerade manövrar med barnskrik i hörlurarna. Allra mest känslig är man för sitt eget barns skrik. Det kan till och rinna till i brösten på en ammande mamma de första månaderna, bara hon höra sin bebis skrika. Vanligast är att barnet skriker för att det är hungrigt. Men det finns alla möjliga skäl till skrik, det är ju bebisens sätt att tala i avsaknad av ord. Och de flesta föräldrar lär sig ganska snart att tyda skriken, även om man inte tror det i början. Skrik av smärta låter helt annorlunda än skrik för att ”det är så himla långtråkigt just nu”.

Du sätter tonen
Ska man låta ett barn skrika en liten stund eller ska man ta upp en bebis direkt den gnyr till?
– Jag svarar ja på båda, säger Mikael Heimann.
– Barn är olika och tål olika mycket. Men generellt kan sägas att gråt signalerar att någonting inte är som det ska. Ett barn som ska till att somna kan gråta en stund i övergången och då är det kanske rätt att inte ta upp barnet. Barn tar sällan skada av att gråta en kort stund, men barn som tas upp ofta gråter lite mindre än de som lämnas ledsna.
Hur kan man som förälder möta barnets utvecklingsbehov i kommunikationen?
– Prata, prata, prata. Den första tiden spelar det mindre roll vad man säger. Det är sättet man säger det på som är viktigt. Vänlig och glad kommunikation, säger Mikael Heimann. Bebisföräldrar tenderar att prata med sina små barn i princip hela tiden. Vi försöker tolka vad de små menar med blickar, skrik och gester. Det sätt som vi responderar på lägger grund till hur de själva beter sig nästa gång. Vi lär dem successivt genom våra handlingar, ansiktsuttryck, röstlägen och rörelser hur mänsklig samvaro fungerar

 

Källa: minbebis.com